Misslyckad stoiker/Lyckad Messias

Dagen jag kysste henne åkte jag hem och redan hade hålet öppnats i mig men jag visste det inte riktigt än. Bara en svag, ovan men inte okänd känsla, av att föreställa henne vid mig -- en svag känsla av att gå till sängs själv. Kanske borde jag ha förstått det då.

Jag saknar henne med varje ben i min kropp

Hennes varelse har slagit rot inom mig

Jag klädde av mig och i duschen såg jag något -- jag rufsade bland det mörka håret på min kropp, i vecket mellan benet och skrevet -- en svart prick. I fasa tog jag tag i den, och

Tanken att vi kanske borde sluta försvinner i en dov sömn

när hon säger jaa det är så komplicerat

När jag lutade mig fram syntes de små benen som rörde sig fram och tillbaka i panik med

Hennes mjuka läppar och när hon drar i mig, hennes kropp så fulländad

Huvudet nergrävd i min hud

Hon tar upp hela mitt synfält, förlamar hela min kropp

Hade kunnat vara en flatlus

Just nu tänker jag nog med min kuk

Jag ryckte ut krypet med naglarna och dränkte det.

Längst ner är jag tydligen samma person

som jag alltid varit