hon/han
jag är inte längre en person utan ett gäng kantiga minnen som
slår emot allt den rör vid
det bandet kan jag inte lyssna på; det påminner om honom som
såg på mig med spikar av dysforisk lust och
den genren kan jag inte lyssna på; det
påminner om henne som
såg på mig med tysta hungriga ögon
hur ska jag gå vidare när jag bor i den dagen när vi gick in i skogen och du visade mig sången om mannen som hoppade från taket
hur ska jag gå vidare när jag slår in i dig i varje gathörn varje språk varje rum i varje person, på varje väg på varje tanke i varje sång
på varje gata har jag gått med henne tills
benen rör sig själva
de väntar på att få återvända och gå i samma spår
när filmen är klar spelar jag den om och om och om och om och
långt hår, smal midja, tyst hunger, ta mig in på samma spår
hon har bestämt vart vi ska gå och vad som ska hända
ta mig in på samma spår
alkemist, allt fult hos mig blir så fint för henne
ta mig in på samma spår
jag skulle kunna hänga
på vems som helst hud nu
hennes ande flyttar sig mellan kropparna
hans spöke retar mig varän jag går